Dagens straffrättsliga, offentligrättsliga och skadeståndsrättsliga reglering är inte anpassad för dagens förhållanden. Det menar Integritets- och straffskyddsutredningen, som föreslår lagändringar för att stärka skyddet mot intrång i privatlivet. Jag har pratat med Mårten Schultz, en av utredningens experter.
Utredningen föreslår att integritetskränkningar som sker utanför det grundlagsskyddade området ska kunna ge upp till fyra års fängelse. Regeln ska i likhet med reglerna om förtal och kränkande fotografering förses med ett undantag för situationer då gärningen är försvarlig. Åtal ska bara väckas om brottsoffret anmäler gärningen eller om det är påkallat ur allmän synpunkt. Utredningen föreslår också ändringar i reglerna om olaga hot, ofredande, förolämpning och förtal.
Utredningen ger ett gediget intryck.
- Utredningssekreteraren har jobbat något kopiöst och har ständigt varit sökande efter nya intryck. Det har varit otroligt nyttigt, säger Mårten Schultz.
Utöver dig har bl a Claes Lernestedt, Stefan Nyman, Anne Ramberg och Jeanette Gustafsdotter medverkat som experter. Har ni dragit åt samma håll?
- Svenska jurister är ofta lika mycket yttrandefrihetstalibaner som journalister. Integritetskränkningar hotar det fria ordet, så konflikten mellan journalister och jurister blir inte så svartvit här.
- Det har varit bra diskussioner. Det har aldrig varit något läge där experterna haft helt olika åsikter. Jag är kanske den som vill gå längst i skyddet för integriteten, jag har som ingångsvärde att något måste göras på allvar. Men nu var jag expert, min roll var inte att sitta och ha positioner. Det hade varit annorlunda om jag varit utredare själv. Men med det sagt – Gudrun Antemar är en väldigt lyhörd person, hon tog in inspel från olika håll.
Det märks. Är du nöjd med utredningen?
- Jag tycker den är bra. Den specificerar ett antal situationer [då spridning av information är otillåten]. En allmänt hållen regel skulle leda till legalitetsproblem och en för långtgående inskränkning av yttrandefriheten. Många hade dragit öronen åt sig. Nu preciseras situationer där jag argumenterat för att det behövs en regel: Hämndporr, ”happy slapping” och bilder där någon utsätts för våld. Och situationer som rör psykisk sjukdom. De situationerna fångas in på ett bra sätt.
Men du vill ha en integritetsbestämmelse även i TF/YGL?
- Ja.
Enligt förslaget ska även spridning av exempelvis bilder på någon som befinner sig "i en mycket utsatt situation" kriminaliseras. Det kan t ex röra sig om självmordsförsök, allvarliga självskadebeteenden eller detaljerade bilder på någon som är allvarligt påverkad av alkohol eller narkotika. Omfattar inte det väldigt många situationer? Blir det olagligt att posta fyllebilder på Facebook?
- Det är flera rekvisit som ska vara uppfyllda, så det ska mycket till. Även om man varit medvetslös eller helt borta kan det vara tillåtet om det varit försvarligt [att sprida informationen].
Försvarlighetsbedömningar har en tendens att bli oförutsägbara.
- Man kan ju välja att läsa så att det är prima facie otillåtet. Att det kan vara försvarligt är ju undantaget från huvudprincipen. Men visst, det kommer behöva göras bedömningar. Om jag har en medborgarjournalistisk blogg och en politiker är full och spyr tycker nog många att det finns ett allmänintresse. Jag är själv orolig för att regeln snarast kommer underanvändas.
Straffskalan, är den adekvat?
- Jag har inte så starka åsikter om det. Det är möjligt att det hade kunnat vara lite mer [än fyra år] för de grova fallen. Om det t ex i framtiden förekommer fruktansvärda kränkningar i kommersiellt syfte kan man ju justera regeln då.
Hur kommer skadeståndsrätten fungera i sammanhanget?
- Det blir intressant att följa. Jag vet inte vad man kommer snegla på. Jag gissar att man vid bedömningar enligt den nya regeln - om den blir lag - kommer utgå från de avgöranden som finns om grovt förtal.
Någon skrev på Twitter att ofredanderegeln är vagt formulerad?
- Det är ju en ganska öppenändad formulering. Men den var mer öppenändad förut, så det är ett fall framåt. Det viktiga är att den går ifrån det fysiska grundantagandet.
Det verkar råda konsensus om att något behöver göras. Varför har det tagit så lång tid?
- Jag tror - om jag ska spekulera - att det funnits en förlamning på grund av vår tryckfrihetstradition. Vi fick PUL och BBS-lagen. Då såg man nog inte de stora principiella problemen. Men sen blev internet det självklara sättet att kommunicera på. Det fanns en politisk rädsla tills kränkningarna började bli många och allvarliga. Jag tror att Uppdrag Granskning-programmet var en riktig vändpunkt.
Behöver lagstiftaren agera snabbare, överlag?
Ja. Men Beatrice Ask högg på frågan från många håll, det ska hon ha heder för.
Förra året anmäldes 13264 ärekränkningsbrott, 6580 dataintrång och tiotusentals IT-bedrägerier. Polisens IT-brottscentrum ska växa och ha 100 anställda nästa år. Men än så länge klaras få IT-brott upp - 2012 lades 96 procent av anmälningarna ned.
Nätet är inte laglöst – kränkande publiceringar omfattas av t ex förtalsregeln och PUL. Vad behövs för att fler brott ska klaras upp?
- Min bild är att polisen är problemet. Det behövs attitydförändringar och en annan styrning när det gäller brott i det digitala. Det har diskuterats om det behövs särskilda enheter i stil med Ekobrottsmyndigheten. Jag har inga starka åsikter om det, men det är uppenbart att polisen behöver göra någonting Kanske behövs fler civilanställda som kommer från techhåll. Har man inte tillräckligt många IT-forensiker har jag förståelse för att man prioriterar barnpornografi.
- Men: Det kommer många gånger vara svårt att utreda brott. Och det är ju inte mord – det finns en gräns för hur mycket skattepengar man kan slänga efter ett ofredande.
Åtal ska väckas om brottet anmäls eller om det är påkallat av allmänt intresse. Hur kommer åklagarna agera?
- Åklagarna har skjutit fram positionerna, särskilt när det gäller kränkningar mot barn. På det särskilt grundlagsskyddade området är det sämre. Det är JK som är bekymret. När man ändrade åtalsreglerna för förtal förklarade JK i något sammanhang att hon inte betraktade det som en betydande förändring. Reglerna ändras, men JK säger att hon fortfarande inte kommer åtala. Jag tror att det finns en motvilja hos institutionerna.
Finns det risk för att lagskärpningar vaggar in folk i falsk trygghet?
- Det hänger fortfarande på polis och åklagare. Man ska inte tro att det löser sig med detta.
Jag skrev om näthatsförsäkringar nyligen. Vilken funktion fyller de i sammanhanget?
- Principiellt kan det finnas behov av att ha ett försäkringsskydd som inte täcks av hemförsäkringen. Det kan täcka kostnader psykolog och avindexering t ex. Det kan finnas ett utrymme för sådant – men det måste ske på ett seriöst sätt.
Du skrev i SvD om möjligheten att betrakta hämndporr som sexualbrott. Kan du utveckla?
- Utredningen duckar lite för den frågan. Detta är något som dykt upp de senaste åren, det finns många motioner om det och det är så det fungerar i andra länder. Det behöver inte påverka straffvärdet, men det är en symbolfråga. Och det kan ha betydelse för polisens prioriteringar.
|
|
|
