Idag släpps Människor och AI - En bok om artificiell intelligens i handeln. Bokreleasen uppmärksammas med ett livesänt seminarium med bl a Daniel Akenine, Stefan Larsson och Helena Nyholm. Läs mitt bidrag "Åtta biljoner anledningar för jurister att intressera sig för AI" här.
Policyinitiativet AddAI har samlat en rad skribenter med olika bakgrund för att diskutera vad teknikutvecklingen kan innebära. Cecilia Magnusson Sjöberg, professor vid Stockholms universitet, frågar sig exempelvis om vi kommer behöva införa en ny rättsfigur vid sidan av fysiska och juridiska personer - en digital person.
Mitt bidrag till boken handlar om tänkbara tillämpningsområden inom juridiken, och om T-formade jurister med teknisk inriktning. En gång i tiden var jag övertygad om att teknikutvecklingen hade potential att göra juridisk rådgivning mer tillgänglig och rättsväsendet till en något mindre bromskloss. Idag tror jag att den är en grundförutsättning för att vi alls ska kunna hantera de problem och hotbilder som uppstår i den digitala miljön.
Åtta biljoner anledningar för jurister att intressera sig för AI
Digitaliseringen och AI-utvecklingen kan komma att förändra juristbranschen i grunden. Utvecklingen ger också upphov till nya juridiska problem. Behöver samhället en ny typ av jurist med bättre förståelse för tekniken? En rad anrika lärosäten tycks mena det.
Utvecklingen har gett lagstiftare och jurister en del att fundera över. System som används av brottsbekämpande myndigheter, rekryterare och marknadsförare har kritiserats för att särbehandla och diskriminera. Vi i dataskyddsbranschen diskuterar hur organisationer ska kunna lämna begriplig och lättillgänglig information om automatiserade beslut och profilering till konsumenter när utvecklarna, och ännu mindre användarna, inte själva kan överblicka hur systemen fungerar. Regleringen av självkörande fordon, autonoma vapensystem och ”krigsalgoritmer”, automatiserade myndighetsbeslut och användningen av AI i konsumenttjänster diskuteras flitigt inte bara i medier utan även i utredningar och avhandlingar.
Parallellt pågår en annan diskussion – den om hur tekniken kan användas av jurister och hur den påverkar juristbranschen och rättsväsendet. Allt fler, inklusive exempelvis domare och advokater, bedömer att AI har potential att göra juridisk rådgivning tillgänglig för fler och rättstillämpningen mer enhetlig samtidigt som tvister och processer kan avgöras snabbare eller helt förebyggas. Branschen ser både hot och möjligheter.
Marknaden för juridisk rådgivning är värd omkring åtta biljoner kronor. Samtidigt lider advokatbranschen på sina hålla av överetablering, undersysselsättning och stagnerande produktivitet – som i USA. Unga jurister har svårt att hitta jobb, advokatbyråer har gått i konkurs, law schools lagts ned. Samtidigt talas det om bristande ”access to justice” - behovet av juridisk rådgivning tillgodoses inte, många företräder sig själva i domstolar. I USA sägs det att 80 procent av behovet går oemotsett. Mot den bakgrunden finns det alltså incitament för förnyelse – för att nå ut till nya segment och för att öka effektiviteten i den befintliga rådgivningen.
Advokatbyråer har de senaste åren börjat investera i AI-baserade verktyg som – om man får tro utvecklarna – avsevärt kan reducera behovet av manuell informationssökning och dokumentgranskning i samarbete med exempelvis due diligence-arbete inför transaktioner.
Ett sådant verktyg visade sig i en studie inte bara vara snabbare än jurister, det nådde också en högre grad av precision. Många byråer är fortfarande i utvärderingsfasen, andra har börjat använda verktygen i skarpt läge. Större byråer, som Dentons, Pinsent Masons och Linklaters, har utvecklat egna system eller haft nära samarbeten med startups på området. Många har inkubatorer och anställda som enbart arbetar med innovationsprojekt. Mindre byråer har kunnat ta sig an uppdrag som tidigare varit förbehållna större aktörer med kapacitet att granska miljontals dokument manuellt.
I Sverige utvecklar MAQS och Lindahl, två större affärsbyråer, ett eget verktyg i samarbete med IBM och VQ Legal. Andra har investerat i utländska produkter, såsom Luminance, Kira, RAVN och Riverview Law. Bolagsjurister har också börjat intressera sig för utvecklingen.
AI kan också användas för exempelvis tidrapportering, kostnadsberäkning, kommunikation med klienter och för att ingå avtal direkt med andra AI-verktyg. Mer nischade exempel är finska Trademarknow som analyserar varumärken och verktyg som Polisis, UsablePrivacy och Claudette som analyserar och förklarar integritetspolicies. Åter andra riktar in sig på tolkning av försäkringsvillkor.
En annan sida av access to justice-problemet är långa handläggningstider och oförutsägbara utfall i domstolar. Regeringar investerar nu på sina håll i digital teknik för att göra domstolarna mer tillgängliga. Amerikanska domare använder redan idag verktyg som Compas och "The Arnold Algorithm" för att bedöma risk för återfall i brott. I Kina använder lokala domstolar AI för att effektivisera beslutsfattandet, och i Europa har forskare utvecklat en algoritm som ska kunna avlasta Europadomstolen genom att förutsäga utgången i enskilda ärenden. Rådgivare kan med samma teknik hjälpa klienter att nå förlikningar och att undvika kostsamma processer.
Tvister hanteras också i ökande utsträckning helt utan inblandning av vare sig domstolar eller advokater. Företag som eBay, Amazon och PayPal har under lång tid använt sig av avancerade system som Modria för tvistlösning. Modria, som analyserar avtalsvillkor och den aktuella situationen och föreslår lösningar helt utan mänsklig inblandning, marknadsförs nu till domstolar.
Detta, och framväxten av rena konsumenttjänster för exempelvis upprättande och ingående av avtal och överklagande av myndighetsbeslut, har fått branschen att skruva på sig. Undersökningar visar också att allt fler byråledare tror att datorer kan komma att ersätta unga biträdande jurister. Det betyder kanske inte slutet för juristerna (för att citera den juridiske futuristen Richard Susskind) – forskare bedömer att omkring 13 procent av juristernas arbete kan automatiseras – men det kan få förändra yrkesrollen och ge upphov till nya organisations- och affärsmodeller.
Renodlade legal tech-konferenser i större städer räknar numera besökare i tusental, besökare som försöker förstå och anpassa sig till utvecklingen. Ett återkommande tema – jag har besökt och även varit med och arrangerat en del events – är de hinder som ligger i vägen för utvecklingen. Advokatbyråernas partnermodell brukar framhållas, liksom advokatsamfundens regler om externt ägande och styrning. I England, där man sedan en tid tillåter så kallade Alternative Business Structures, finns numera teknikföretag som äger advokatbyråer och vice versa. I Sverige finns inte samma möjligheter. OECD uttalar i en rapport att regelverken riskerar att hämma utvecklingen.
Ett annat, relaterat, problem är att investerare fram tills nyligen visat svalt intresse för branschen. Men trenden kan ha vänt. Utomlands har ROSS, ett (delvis) Watsonbaserat verktyg utvecklat i samarbete med ovannämnda Dentons, nyligen tagit in 13 miljoner USD i friskt kapital. Hemmavid har investerare gått in med kapital i svenska DPOrganizer, e-signaturföretagen Assently och Scrive samt norska Oneflow. Vinnova har stöttat VQ:s utveckling av en AI-plattform som förklarar innebörden av avtal, och avser nu ge bidrag till ytterligare en rad legal tech-projekt.
Det största problemet är kanske juristerna själva. Det råder stor brist på jurister med IT-kompetens, och även med kompetens inom projektledning, entreprenörskap och affärsutveckling. Den traditionella juristutbildningen är i mångt och mycket en domarutbildning med tonvikt på inläsning av lagtext, rättsfall och juridisk litteratur.
För att göra jurister mer framtidssäkra har lärosäten som Cornell, Harvard, Georgetown, Stanford, New York Law School, och i Europa Ulster University, Köpenhamns universitet, Helsingfors universitet, Leiden University och Tilburg University tagit fram program och kurser med inslag av teknik, eller initierat forskningsprojekt eller ”laboratorier”. Osgoode Hall låter studenter ta fram tekniska lösningar på juridiska problem, Michigan State University College of Law har startat ett ”LegalRnD” och Bucerius Law School i Hamburg anordnar en sommarkurs med inslag som computational law and rules-driven automation, legal analytics and artificial intelligence och legal technology in dispute resolution.
En företrädare för ett venture capital-företag jag talade med för en tid sedan menade att juristbranschen har digitaliseringsfobi. Jurister med djup och bredd - ”T-formade jurister” - är säkert bättre på att ta vara på teknikutvecklingens möjligheter, bättre rustade för förändring än andra och bättre på att se möjligheter såväl som risker. Det finns också de som hävdar att ett visst mått av förståelse för teknik är direkt nödvändigt, om inte annat för att kunna använda moderna arbetsverktyg och för att exempelvis skydda information som omfattas av klientsekretess. Men detta handlar inte bara om juristbranschens framtid.
Vi har tidigare sett exempel där det uppstått nya produkter, marknader och industrier på kort tid. Är lagstiftaren inte tillräckligt proaktiv blir det lätt besvärligt att korrigera i efterhand – som vid genomförandet av den europeiska dataskyddsreformen. Och för att dra den liknelsen ett varv till hade många företag som nu hamnat i blåsväder för oetisk eller otillåten hantering av personuppgifter troligtvis fattat andra beslut om de involverat jurister med rätt kompetens och mandat i ett tidigare skede. När det nu tas nu fram principer, etiska ramverk och lagstiftning för AI-utveckling och AI-användning är det en angelägenhet för samhället i stort att det finns jurister med förståelse för artificiell intelligens som kan bidra till att leda utvecklingen rätt.
Fredrik Svärd
fredrik@svard.com
