Teknikutvecklingen hamnar högt på listan när jurister rankar faktorer som kommer påverka branschen, högre än den ökande komplexiteten i det omgivande samhället. Det framgår av årets upplaga av Norstedts Juridiks rapport Framtidens Jurist.
Av undersökningen, som besvarats av drygt 3 500 jurister i Sverige och Danmark, framgår också att drygt nio av tio bedömer att jurister kommer behöva mer teknisk kompetens. Tre av fyra bedömer att behovet av juridiska tjänster kommer öka, och en majoritet att förenklade och standardiserade lösningar utmanar "the billable hour".
Framför allt är det de yngre juristerna, de som ännu inte fyllt 30, som framhåller teknikutvecklingens betydelse - och som pekar på behovet av teknisk kompetens. Detta framgick även av förra årets rapport, som visade att många yngre menar att juristutbildningarna halkat efter på området.
Det rör sig dock inte nödvändigtvis om ett generationsskifte. Liknande undersökningar från globala konsultföretaget Altman Weil och amerikanska branschorganisationen ILTA visar att attityderna till och intresset för teknikutvecklingen förändrats markant över hela åldersspannet de senaste åren.
I mitt bidrag till rapporten ("Ett new normal även för juristbranschen") pekar jag på några tänkbara förklaringar:
1) Den allmänna samhällsutvecklingen: Förändringsarbete är ett stående inslag i alla branscher, det finns en presumtion och mognad för digitalt och användarorienterad design. Det fysiska mötet på advokatkontor eller i domstol är kanske inte lika heligt i en tid då vi arbetar på distans och läkarbesök, bankärenden hanteras digitalt.
2) Med detta kommer ompositionering från branschens aktörer. Det är inte längre nödvändigtvis förtroendeingivande att hålla fast vid det gamla, som svenska Regis undersökningar visat har advokatbyråer som framstår som moderna konkurrensfördelar. Vid de sista stora fysiska legal tech-konferenserna som arrangerades innan krisen slog till var advokatbyråer och även domstolar synliga på ett helt annat sätt jämfört med bara för några år sedan.
Vi såg en liknande tipping point för något årtioende sedan då advokatbyråer förhöll sig skeptiska till sociala medier (och ännu längre bakåt i tiden, marknadsföring generellt) tills en kritisk massa uppnåddes och även de mest traditionella aktörerna gav sig ut på Twitter och började producera podcasts. Idag är det mer angeläget att framstå som "innovativ" än tidigare - teknikleverantörer som Luminance har öppet tillstått att byråer investerat i deras produkter på grund av signalvärdet.
3) Investeringarna i legal tech-företag har ökat mer flera hundra procent på några få år, vilket snabbat på utvecklingen. Svenska Pocket Law har exempelvis vuxit snabbt efter Vinnovas legal tech-satsning häromåret och efterföljande investeringar av privata aktörer. Andra som tagit in kapital är Oneflow, Assently, Scrive, Hedvig, DPOrganizer och InsiderLog. För mer om utvecklingen, se här och här.
4) Teknikleverantörerna har vuxit till sig. LegalZoom och RocketLawyer är sedan länge stora aktörer, och ovan nämnda Luminance som för bara några år sedan var en liten startup med en handfull anställda är idag en global aktör värderad till omkring en miljard kronor. Leverantörerna utvecklar inte bara produkter, deras medarbetare - jurister, men också t ex AI-utvecklare och managementkonsulter, är också i hög grad delaktiga i det offentliga samtalet om branschens framtid.
5) Big 4. En gång i tiden toppade alternativa leverantörer och bolagsjurister listor över drivers för förändring. Detta har hamnat lite i skymundan sedan fokus riktats mot tekniska verktyg, men revisionsbyråernas möjlighet att utveckla, skala upp och tillämpa tekniska lösningar på det juridiska området ska inte underskattas. De fyra stora har arbetat med AI inom revision länge, och i vintras lanserade Deloitte ett legal tech-program med företag som Autologyx och Reynen Court anslutna. Victoria Swedjemark pekar i sitt bidrag till rapporten på utvecklingen mot användning av objektiva datainsikter (istället för "highest paid person's opinion"). Det är just lösningar för att producera sådana metrics företag som Autologyx utvecklar.
6) Till detta kommer förstås Coronakrisen, som kastat ljus över flaskhalsar och som enligt många bedömare kan komma att fungera som en katalysator för förändring.
Jag pekar också på ett par hinder för fortsatt utveckling på den svenska marknaden:
1) Access to justice är en del av 2030-målen. Regeringar världen över har tillstått behovet av att ge fler tillgång till juridisk rådgivning och tvistlösning, och har initierat ambitiösa, breda satsningar och reformer. Svenska domstolar har klarat krisen bra jämfört med domstolar i många andra länder, men utan reformer kan de inte göra mycket mer än att hålla fler förhandlingar via länk. Det rör sig inte om förändrade arbetssätt i grunden, utan om mer av samma. Detta kunde vara något för t ex Digitaliseringsrådet att titta närmare på.
2) På liknande sätt har advokatsammanslutningar världen över engagerat sig i och drivit på utvecklingen. Svenska Advokatsamfundet håller fortsatt låg profil i fråga. Härvid kan nämnas att myndigheter som Konkurrensverket framhållit vikten av transparens på marknaden för juridisk rådgivning, och att OECD varnat för att samfunden bromsar utvecklingen på området.
3) Lärosäten har en del teknikinriktad verksamhet på forsknings- och specialkursnivå, men det har gjorts få ansatser till att införa multidisciplinära inslag som en del av de obligatoriska inslagen på juristutbildningarna. Som framgick av förra årets upplaga av Framtidens Jurist menar yngre jurister att utbildningarna inte förbereder dem för en yrkesroll i förändring. Professor Cecilia Magnusson Sjöberg, författare till bl a Digitaliseringsrättsutredningen, har efterlyst utbildningar där tekniker får lära sig juridik och jurister teknik.
Fredrik Svärd
[email protected]
