Sexualbrottskommittén konstaterar föreslår att digitala övergrepp ska rubriceras på samma sätt som fysiska. Samtidigt konstateras att förutsättningarna för att klara upp dem ofta saknas.
I somras dömdes en 22-åring för övergrepp mot närmare 100 barn. Åklagaren menade att mannen skulle dömas för våldtäkt i de fall där han förmått brottsoffren att utföra handlingar jämförbara med samlag. Men tingsrätten fann med hänvisning till ”kränkningarnas allvar” att gärningarna istället skulle rubriceras som sexuella övergrepp mot barn. Detta trots att Högsta domstolen förra året klargjorde att sexualbrott inte är så kallade egenhändiga brott.
Lagstiftningen på området har ifrågasatts, bland annat av kommissarie Björn Sellström som arbetar vid den avdelning inom polisen som ansvarar för att bygga upp IT-brottscentra där internetrelaterade brott mot barn ska utredas. Sellström, och flera med honom, menar att ”digitala våldtäkter” och ”virtuella övergrepp” ska omfattas av samma regler som ”fysiska” brott. Det kan röra sig om fall som det ovannämnda eller om beställningar av övergrepp. Som enligt Sellström ibland leder till döden.
Nu blir de bönhörda. Enligt det förslag Sexualbrottskommittén idag lade fram (SOU 2016:60) ska det klargöras att ”sexualbrott som sker på distans, till exempel via internet, kan rubriceras på samma sätt som när personerna befinner sig på samma fysiska plats”. Ordet våldtäkt ersätts med begreppet sexuellt övergrepp.
Följdfrågan som inställer sig är hur väl rustat rättsväsendet är att klara upp IT-relaterade brott. Riksrevisionen har tidigare konstaterat att polis och åklagare saknar den kompetens och de resurser som krävs. Brottsförebyggande rådet drar samma slutsatser i en rapport som offentliggjordes så sent som i förra veckan.
Problemen begränsar sig inte till bristande kompetens och resurser. Brott kan inte utredas om gärningsmän inte kan spåras. När datalagringsdirektivet infördes valde Sverige minimialternativet. Operatörer ska som ett resultat av detta lagra trafikdata i sex månader. Poliser och åklagare som arbetar med IT-brott har påtalat att det inte räcker. Problemet har inte undgått Sexualbrottskommittén, som konstaterar att spåren kan ta slut när uppgifterna utplånas. Och att "hela proceduren är så krävande att det förekommer att polis och åklagare ibland avstår från att ens försöka få fram uppgifterna då de redan från början inser att det inte kommer att leda utredningen framåt.”
Till det kommer problematiken kring krypteringsverktyg och molntjänster. Vad gäller möjligheten att bereda sig tillgång till molntjänster från beslagtagna datorer väntas en utredning vara klar i september nästa år.
De delar i Sexualbrottkommitténs förslag som rör övergrepp i digital miljö har, liksom Brå:s rapport, flugit under radarn. Det är synd. Teknik är en oupplöslig del av i stort sett alla verksamheter, inklusive de illegala. Det hade varit helt absurt om Brå m fl sagt att poliser inte klarar att utreda brott som begås med hjälp av exempelvis bilar. Eller brott som begås i parker. Men frågan är om det inte hade varit att föredra.
Fredrik Svärd
[email protected]
Läs också:
Regisserade våldtäkter en verklighet för tiotusentals barn (ECPAT)
Förhandsutlåtande om datalagring från EU-domstolen
Fotnot:
I mars 2014 ogiltigförklarade EU-domstolen datalagringsdirektivet. I vintras fick EU-kommissionen i uppdrag att ta fram ett nytt direktiv. Kammarrätten i Stockholm har begärt förhandsavgörande rörande det svenska kravet på datalagring. EU-domstolen släppte ett förhandsavgörande i juli.
