Ingen tvingar Twitter att tillåta anonyma troll

13/10/2016

DEBATT Twitter och Facebook har problem. Kan de fortsätta överlåta ansvaret för hoten och hatet på användarna?

Stämningsansökningarna mot Twitter och Facebook avlöser varandra. Bland exemplen återfinns en tonåring som väckt talan mot Facebook sedan en nakenbild på henne fått spridning på nätet och anhöriga till terroroffer som försökt utkräva ansvar av Twitter och Facebook för att ha bistått organisationer som Hamas och ISIS/Daesh ("the first terror organization to hold both physical and digital territory").

I EU är företag som Facebook och Twitter inte ansvariga för innehåll så länge de vidtar åtgärder efter klagomål. I USA betraktas de överhuvudtaget inte som ”publishers”. Följaktligen invänder de att innehåll tas bort efter anmälningar och att de tekniska lösningar som används för att filtrera innehåll och för att identifiera konton med terrorkopplingar blir allt bättre.

Men enligt kritikerna är det är för lite, för sent. I Tyskland, där Facebook svämmar över av hatiska inlägg riktade mot nyanlända, varnar Justitieminister Heiko Maas för lagskärpningar. Facebook, och i ännu högre grad Twitter, är för dåliga på att gallra innehåll, menar han.

Allt fler frågar sig nu om vi kan fortsätta vara anonyma, senast Isobel Hadley-Kamptz som i en artikel i KIT beskriver hur rasistiskt och sexistiskt hat får allt fler användare att hoppa av. Tröttnar de seriösa användarna kan det bli Twitters död, resonerar Atladottir & Bjurwald. Lagskärpningar kan leda till chilling effects. Men det kan hat och hot också - färska siffror från IIS visar att Twitter för första gången tappar användare i Sverige.

Kan vi fortsätta vara anonyma?

Att rättsordningen inte kan hantera brotten beror till stor del på bristande resurser och kompetens, men också på synen på företagens roll som budbärare snarare än publicister - och på anonymiteten, som till skillnad från yttrandefriheten saknar status som rättighet i regeringsformen och Europakonventionen.

Vi har rätt att vara anonyma i vissa specifika situationer, som när vi ger ut skrifter och tekniska upptagningar, när vi använder oss av vår rätt att ta del av allmänna handlingar eller när vi meddelar uppgifter för publicering i medier med utgivare som axlar ansvaret. Men företag har ingen skyldighet att upplåta utrymme åt anonyma troll. Och det är inte, som det ibland påstås i debatten, censur i yttrandefrihetsrättslig mening att begränsa vad som får sägas i privatägda forum (självcensur är något annat).

Lagändringar är på väg. För några år sedan förbjöds kränkande smygfotografering och i våras föreslog den så kallade näthatsutredningen ändrade regler om spridning av bilder och annan information. Mer skulle kunna göras. Dataskyddsförordningen, som träder i kraft 2018, visar att lagstiftare inte är främmande för att ställa krav på internetföretagen.

Enligt de kommande reglerna ska företagen vidta åtgärder för att säkerställa att användare är tillräckligt gamla för att lämna samtycke till personuppgiftsbehandling. Det skulle inte vara otänkbart att på motsvarande sätt kräva att företag vidtar åtgärder för att säkerställa användares identiteter (ett mer långtgående alternativ skulle vara att kräva att användarna också uppträder under egen identitet). Den kommande "åldersgränsen" har hånats av förståsigpåare som menar att det är enkelt att ange falska uppgifter. Men företag som åläggs ansvar kommer knappast nöja sig med att låta användare fylla i födelsedatum. Alternativ saknas inte - e-legitimation, fingertrycksavläsning och ansiktsigenkänning är några exempel. Inte omöjliga att kringgå, men ändå.

Det som talar emot hårdare krav är nog snarare opinionen. Anonymitet är ett demokratiskt kärnbehov. Information vill vara fri. Nätet är kringgärdat av mantran som var mer tilltalande innan företagen, konsumenterna, barnen, brottslingarna och terroristerna flyttade in. Men något tycks ha hänt sedan FRA-debatten rasade för åtta år sedan. Guy Fawkes-masken syns inte lika ofta. Fansen har övergett Julian Assange, en gång framröstad till årets av tidningen Times läsare. Piratpartiet har åkt ur Europaparlamentet. South Park handlar i höst om nättroll, inte om NSA. Om lillebror, inte storebror.

Allt fler tycks acceptera att alltför fri information snabbt leder till ett ofritt nät, vilket är detsamma som ett ofritt samhälle. Seriösa utgivare har exempelvis insett att kommentarsfält bör modereras eller skrotas – och vad är Twitter om inte just ett kommentarsfält?