Så kom den då, den första stämningsansökan mot spelföretagen bakom Pokémon Go. Stämningen rör störningar i husfriden, men augmented reality-fenomenet rymmer fler rättsliga frågor än så. Anna Forsebäck, advokat vid Synch, kommenterar.
Ja det är bara ett spel. Men spel är serious business: Fler än 200 000 spelare loggade in för att utforska No Man’s Skys 1.8×10^19 planeter på premiärdagen häromveckan. På ett dygn upptäcktes fler arter i universumet än vi upptäckt på jorden. I mer multiplayerorienterade spel köps, förädlas och säljs planeter och annan egendom på samma sätt som i den fysiska verkligheten. 2011 överläts en planet i spelet Entropia Universe för sex miljoner dollar. Försäljningssiffrorna talar förstås också sitt tydliga språk - Activision Blizzard omsatte exempelvis 4,6 miljarder dollar förra året.
Årets stora hit är förstås Pokemón Go, som i början av augusti hade laddats ner fler än 100 miljoner gånger och som uppges vara den mobilapp vi i genomsnitt lägger mest tid på just nu - alla kategorier. Augmented reality är inget nytt fenomen - flygplan har varit utrustade med "heads up displays" sedan 60-talet - men att miljontals människor plötsligt gett sig ut i den fysiska verkligheten för att jaga digitala monster har gett upphov till problem. Och nu har den första stämningsansökan lämnats in.
Spelet har hjälpt kaféer och muséer att locka till sig besökare. Andra är mindre förtjusta. Som ägarna till ett hotell jag bodde på nyligen, som på grund av störande spelare tvingades låta personal vakta entréområdet dygnet runt. Förintelsemuséet i Washington DC har haft liknande problem, liksom brittiska MI5 och MI6, Thailands regering - och den här husägaren som en dag upptäckte att hans hem, en före detta kyrka, fått ett pokémongym.
Årets stora hit är förstås Pokemón Go, som i början av augusti hade laddats ner fler än 100 miljoner gånger och som uppges vara den mobilapp vi i genomsnitt lägger mest tid på just nu - alla kategorier. Augmented reality är inget nytt fenomen - flygplan har varit utrustade med "heads up displays" sedan 60-talet - men att miljontals människor plötsligt gett sig ut i den fysiska verkligheten för att jaga digitala monster har gett upphov till problem. Och nu har den första stämningsansökan lämnats in.
Spelet har hjälpt kaféer och muséer att locka till sig besökare. Andra är mindre förtjusta. Som ägarna till ett hotell jag bodde på nyligen, som på grund av störande spelare tvingades låta personal vakta entréområdet dygnet runt. Förintelsemuséet i Washington DC har haft liknande problem, liksom brittiska MI5 och MI6, Thailands regering - och den här husägaren som en dag upptäckte att hans hem, en före detta kyrka, fått ett pokémongym.
 |  |
I USA har en man som tröttnat på oanmälda besök nu stämt Nintendo, Niantec och The Pokémon Company. I stämningsansökan görs gällande att företagen tjänar pengar på att dirigera spelare till platser där de stör andra i deras hem.
Störningar i husfriden är inte det enda problemet. Människor har rånats, ramlat utför stup och gripits för att ha korsat landsgränser. Trafikverket har gått ut med varningar för riskerna med att placera pokéstops och liknande vid bensinstationer och järnvägar och uppmanat spelföretag att spärra sådana områden. I Bosnien har varningar för minor från kriget i början av 90-talet utfärdats. Andra varnar för riskerna med att köra bil och spela, ytterligare andra för att spelet kan användas för grooming.
Och så har vi den uppenbara integritetsproblematiken. Spelföretagen har tidigare hotats med stämningar av konsumentorganisationer, och nu initierar en europaparlamentariker en utredning om företagens personuppgiftsbehandling. Till detta kommer frågetecken kring användarvillkor, upphovsrätt och rörelsefrihet kontra allmän ordning. Jag vände mig till Anna Forsebäck vid Synch för att bena ut några av frågeställningarna.
Kan fastighetsägare hindra spelare från att fånga pokémons på deras mark?
- Att hindra spelarna från att fånga Pokémons med hänvisning till att de ”hör till” marken tror jag inte på, men däremot har ju fastighetsägare i viss utsträckning möjlighet att kontrollera tillträdet till fastigheten där Pokemons eller Pokestops är placerade, i mån av allemansrätt kontra tomtplats (”hemfridszon”) och andra privata utrymmen (t.ex. trappuppgångar i flerfamiljshus). Yttersta gränsen för allemansrätten kan sägas vara brottsbestämmelserna om hemfridsbrott samt olaga intrång, säger Anna Forsebäck.
Kan fastighetsägare göra anspråk på pokémons, pokéstops och annat?
- Nej det har jag mycket svårt att se då det ju rör sig om virtuella objekt utan något förmögenhetsrättsligt värde utanför spelet.
Får speltillverkare och andra placera ut virtuella saker var som helst?
- Jag tror inte att någon hade kunnat förutse vilken traction Pokémon Go skulle få och i den här situationen tycker jag att det är sunt att eftersträva att spelet kan fortgå utan men för privatpersoner, butiksägare mm, med anpassning för uppenbara säkerhetsrisker och med tillbörlig respekt för platser som av etiska skäl är olämpliga för spelet såsom begravningsplatser, vissa muséer osv. Det är klart att man kan ifrågasätta lämpligheten av placeringen av vissa pokémons och pokéstops - bl.a. när ett Pokestop placerades vid en kvinnojour i Västerås vilket var olämpligt då det skapade mycket trafik utanför en plats där personer ska kunna känna sig trygga. Ett annat exempel är när ett Pokestop placerades i Förintelsemuséet i New York vilket skapade oönskat livlig trafik där, säger Forsebäck.
- Det är dock snarare sociala konventioner och etiska hänseenden som blir aktuella men jag kan inte se att det från rättsligt perspektiv finns några egentliga argument för att samtycke skulle ha krävts in på förhand. Jag tror däremot att det strategiskt, kommersiellt och legalt är rätt med en effektiv opt-out lösning – som ju faktiskt blir en sorts crowd-sourcad spel-utveckling!
- Att hindra spelarna från att fånga Pokémons med hänvisning till att de ”hör till” marken tror jag inte på, men däremot har ju fastighetsägare i viss utsträckning möjlighet att kontrollera tillträdet till fastigheten där Pokemons eller Pokestops är placerade, i mån av allemansrätt kontra tomtplats (”hemfridszon”) och andra privata utrymmen (t.ex. trappuppgångar i flerfamiljshus). Yttersta gränsen för allemansrätten kan sägas vara brottsbestämmelserna om hemfridsbrott samt olaga intrång, säger Anna Forsebäck.
Kan fastighetsägare göra anspråk på pokémons, pokéstops och annat?
- Nej det har jag mycket svårt att se då det ju rör sig om virtuella objekt utan något förmögenhetsrättsligt värde utanför spelet.
Får speltillverkare och andra placera ut virtuella saker var som helst?
- Jag tror inte att någon hade kunnat förutse vilken traction Pokémon Go skulle få och i den här situationen tycker jag att det är sunt att eftersträva att spelet kan fortgå utan men för privatpersoner, butiksägare mm, med anpassning för uppenbara säkerhetsrisker och med tillbörlig respekt för platser som av etiska skäl är olämpliga för spelet såsom begravningsplatser, vissa muséer osv. Det är klart att man kan ifrågasätta lämpligheten av placeringen av vissa pokémons och pokéstops - bl.a. när ett Pokestop placerades vid en kvinnojour i Västerås vilket var olämpligt då det skapade mycket trafik utanför en plats där personer ska kunna känna sig trygga. Ett annat exempel är när ett Pokestop placerades i Förintelsemuséet i New York vilket skapade oönskat livlig trafik där, säger Forsebäck.
- Det är dock snarare sociala konventioner och etiska hänseenden som blir aktuella men jag kan inte se att det från rättsligt perspektiv finns några egentliga argument för att samtycke skulle ha krävts in på förhand. Jag tror däremot att det strategiskt, kommersiellt och legalt är rätt med en effektiv opt-out lösning – som ju faktiskt blir en sorts crowd-sourcad spel-utveckling!
iOS-användare lägger i genomsnitt mer tid på Pokémon än på Facebook, Snapchat och Twitter
Omfattas Pokémon Go av förbud mot smygfilmning, förbud mot att avbilda skyddade verk och liknande?
- Såvitt jag förstår innebär Pokémon Go inte att man fotograferar och lagrar bilder med sin telefon. Istället används den digitala kameravy som låter fotografen avgöra när bilden är som bäst och ska fångas, utan att någon bild någonsin fångas. Smygfilmning (när den fotograferade befinner sig i sitt hem, i badrum, omklädningsrum eller andra liknande utrymmen) aktualiseras därför inte som jag ser det.
- Om man när man spelar riktar sin mobil (den digitala kameravyn) mot ett upphovsrättsligt skyddat verk så blir det förvisso ett upphovsrättsligt förfogande i form av exemplarframställning (det uppstår en till tavla, fast på mobildisplayen), men detta faller sannolikt under undantaget för tillfälliga tekniska kopior som inte lagras. Därmed borde frågan om fotografering av skyddade verk bli av litet praktiskt intresse.
Vad säger yttrandefriheten och rörelsefriheten om AR-appar?
- Det är framförallt balansen mellan rörelsefriheten och intresset av upprätthållande av allmän ordning (ytterst med frihetsberövande) som blir intressant här. Polisen har rätt att avlägsna enskilda personer som genom sitt beteende utgör en risk för den allmänna ordningen. Dock krävs en skälighetsprövning av varje enskild persons beteende. Så länge en pokémonspelare inte gör någon olagligt eller uppträder på ett störande sätt har polisen inte rätt att avlägsna en enskild spelare.
Kan speltillverkare och andra hållas ansvariga för användares beteenden?
- Det skulle i så fall vara ansvar för medhjälp eller anstiftan till brott vilket är mycket tveksamt. Den lägsta graden av uppsåt i svensk rätt är likgiltighetsuppsåt vilket innebär att den som anstiftat brottet måste ha insett följden av handlingen samt ställt sig likgiltig inför den. Inte minst då ett krav på spelaren enligt användarvillkoren för PG är att inte begå brottsliga handlingar (se Pokemon Go Terms of Service) är det svårt att hävda att Pokemon uppsåtligen uppmanar till brott. Tröskeln för att ålägga någon ett straffrättsligt ”medansvar” är tämligen högt ställd – och kan dessutom inte åläggas ett bolag.
Niantec friskriver sig i användarvillkoren från ansvar för personskador och skador på egendom. Är den klausulen giltig?
- Generellt sett godtas friskrivningar i kontraktsförhållanden mellan parter. Mot ”tredje man”, som inte är avtalspart, kan friskrivningen dock inte göras gällande. Eftersom Pokémons spelanvändare är att betrakta som svagare parter (privatpersoner mot näringsidkare) kan friskrivningen eventuellt jämkas om resultatet i det enskilda fallet skulle framstå som oskäligt (36 § Avtalslagen).
Användare frånsäger sig också rätten att stämma Niantec i domstol, om de inte invänder mot klausulen via e-post inom 30 dagar efter att ha accepterat villkoren.
- En sådan klausul har jag svårt att se skulle anses skälig utifrån svensk konsumenträtt, men om jag förstår det rätt har man valt en annan väg i de svenska villkoren.
Hur får information om var användare befunnit sig användas? Får datan överföras till t ex USA och EU? Vad säger PUL, Privacy Shield och den kommande dataskyddsförordningen?
- Personuppgifter – vilket denna typ av lokaliseringsdata är – får bara användas i enlighet med den information som användaren på ett klart och tydligt sätt getts tillgång till. Generellt är kartläggande information om var en person befunnit sig att betrakta som integritetskänslig (om än inte i personuppgiftslagens mening ”känslig”). Överföring av personuppgifter till land utanför EU/EES kräver som utgångspunkt samtycke och det kommer inte att förändras med GDPR. Några få undantag finns; ett antal listade länder anses ha en så kallad ”adekvat skyddsnivå” och den nya EU-US Privacy Shield kommer att fungera som en ersättare av tidigare Safe Harbour regler varvid överföring blir tillåten till USA dock förutsatt att mottagande bolag är anslutna till Privacy Shield. GDPR skärper kraven på samtycke och på tydlig och klar information och inskränker delvis möjligheten att villkora access till en tjänst med samtycke till behandling (av personuppgifter) utan naturlig koppling till tjänsten.
Fler ”augmented reality”-baserade applikationer är på väg. Experter varnar för konkurrens om utrymmet, risk för användning i brottsliga syften, konsekvenser för miljön och fastighetsägare m.m. Hur tror ni att det ”virtuella utrymmet” kommer regleras i framtiden?
- Det är inte säkert att det finns ett behov av ytterligare reglering faktiskt; det handlar - som ofta inom tech - om att applicera juridiken på nya situationer som följer av ny teknik. Det ska däremot blir intressant att se en ”best practice” växa fram inom AR. Slutligen är det min magkänsla att vi kommer att se ett stort inflytande från crowden (och med det menar jag både användare och tredje män såsom fastighetsägare) på utvecklingen av AR-baserade applikationer framöver.
 |
Fredrik Svärd
[email protected]
[email protected]
