Professor: Fler domare är inte lösningen
Förra året inkom över en halv miljon mål till landets domstolar, som trots ökade anslag ofta har svårt att hålla handläggningstiderna nere. Flera tongivande akademiker menar att det inte räcker med höjda budgetar för att möta de problem som uppstår till följd av teknikutvecklingen och lagsftiftningstakten. - Det är inte hållbart att förlita sig på fysiska förhandlingar, menar professor Ethan Katsh, medförfattare till boken Digital Justice.
Mäktar domstolarna med?
Domstolarnas utmaningar handlar inte bara om volymer. Tvisterna blir mer komplicerade och brottmålen mer resurskrävande, med fler huvudförhandlingstimmar. Regeringen har höjt anslagen för att möta behovet, men även om trenden med ökade målbalanser vänt kvarstår problem.
Sverige placerar sig konsekvent i den absoluta toppen i World Justice Projects Rule of Law-index, men hamnar först på en 11:e-plats vad gäller handläggningstider i civilrättsliga mål.
JO har de senaste åren kritiserat flera domstolar för långa handläggningstider, däribland Svea hovrätt som ska ha övergett regeringens mål om att brottmål ska hanteras inom fem månader för att istället sikta på 11. Europadomstolen har utdömt skadestånd i ett antal fall som rör långa handläggningstider, och Högsta domstolen har satt ned ett fängelsestraff med tre månader av samma skäl.
Målen fortsätter att öka i antal med ett par procent årligen, och trots ökade anslag är det frågan om domstolarna håller jämna steg - justerat för inflation ökade budgeten med drygt 11 procent mellan 2015-2025.
Frågan berör inte bara företag som väljer skiljeförfaranden för att slippa vänta i flera år på att tvister ska avgöras, eller enskilda som väntar på upprättelse. Domare larmade offentligt om arbetsbördan och arbetsförhållandena 2023:
- Situationen är ohållbar. Vi utsätter oss dessutom för allt större säkerhetsrisker och på många ställen i landet är den fysiska arbetsmiljön nedprioriterad, sade en domare då.
En global access to justice-kris
Problemet är inte unikt för Sverige. I England och Wales väntar omkring 80 000 brottmål på att avgöras. Om inget görs väntas siffran stiga till 200 000 till år 2035. Globalt talas det om ett justice gap och en access to justice-kris, där den absoluta merparten av behovet av rådgivning och rättskipning går oemotsett.
För några år sedan släppte en sammanslutning av ministrar, advokater, professorer och företrädare för bl a FN en rapport på temat, där de föreslog datadrivna reformer och satsningar på innovation som åtgärder. Access to justice är numera inkluderat i FN:s hållbarhetsmål för 2030.
- Tvister är en tillväxtindustri, säger Ethan Katsh, professor emeritus vid University of Massachusetts Amherst och grundare av National Center for Technology and Dispute Resolution, NCTDR.
Regulatorisk börda, ökad komplexitet och nya typer av brottslighet är tänkbara förklaringar till utvecklingen, men Katsh och medförfattaren Orna Tabinovich-Einy pekar i boken Digital Justice - Technology and the Internet of Disputes (2017) också på dispyter kopplade till teknikutvecklingen: 3-5 procent av alla transaktioner online ger upphov till någon form av dispyt. Plattformsföretagen genererar tvister de sällan behöver ta ansvar för. Och även om domstolar kan få ner handläggningstiderna räknar de tid i månader. Kränkningar och trakasserier behöver hanteras omedelbart, menar de:
- Domstolar är långsamma, komplexa, otillgängliga och överbelastade. Juridiken är inte på väg att bli irrelevant, men lösningarna på många av de problem som genereras av vår expanderande tekniska miljö kommer inte komma från domstolarna, i alla fall inte från fysiska sådana. Både privata och offentliga aktörer kommer behöva utveckla system för onlinetvistlösning.
Katsh skisserar en utveckling mot lösningar som är kontinuerligt närvarande där interaktioner sker. Digitala och förebyggande, inte bara manuella och reaktiva. Stora mängder data kan bl a användas för att ställa prognoser om utfall som antingen kan bli styrande direkt, eller användas för uppgörelser utan fysiska förhandlingar. Och han tror att marknaden blivit mer mottaglig för sådana lösningar:
- Folk förväntar sig i ökad utsträckning att interaktioner med offentliga aktörer ska likna de de har med privata. Tilliten till maskiner har ökat, och konsumenter är vana vid de ODR-lösningar som används av e-handelsföretag.
Katsh ser tekniken som en fjärde part i processen, ett komplement till mänskligt omdöme snarare än ett substitut. Richard Susskind, författare till bl a Digital Courts (2018), tycks snarare förorda en differentiering av ärenden för att kunna avlasta människor och låta dem fokusera på komplexa ärenden.
John Tasioulas, professor och tidigare director vid Institute for Ethics in AI vid Oxfords universitet, står för ett mer återhållsamt perspektiv där juridiken är mer än bara ett utfall. Han menar att processen har ett värde i sig och att möjligheten att bli hörd av en annan människa är en rättighet. Därtill menar han att det mänskliga, praktiska omdömet behövs för att tillämpa principer i komplexa situationer.
Så resonerar akademin - vad görs i praktiken?
Spelutvecklare och e-handelsföretag har utvecklat datadrivna, halv- eller helautomatiserade system som Katsh, Susskind och Justice Task Force efterfrågar.
League of Legends började med tribunaler där användare fick säga sitt om toxiska beteende, kränkande språk m.m. Företaget gick så småningom över till ett helt automatiserat system för att få ner ”handläggningstiderna” från dagar till minuter, och för att göra utfallen mer konsekventa.
- Vi lärde oss mycket av Tribunal, och det lade grunden för våra nuvarande modeller för kränkande meddelanden. Men ett röstsystem som Tribunal har två nackdelar som är svåra att komma runt: den är långsam och ineffektiv. Manuell omröstning kräver att vi flyttar chatloggar till hemsidan, väntar på svar och sedan beslutar om påföljder. De nuvarande systemen gör det på 15 minuter, skriver Riot Games.
Ett annat exempel är Ebay:s tvistlösningssystem, som hanterar miljontals dispyter årligen. Ur det systemet växte företaget Modria, som försökt anpassa modellen med diagnoser, förhandling förslag och ”skiljedom” för enklare tvister i andra sammanhang. Tekniken användes av domstolar under pandemin, men sedan tycks det ha stannat av. Det har också arbetet med EU:s ODR-plattform, som lades ner på grund av bristande användning.
Det kanske mest ambitiösa projektet, England och Wales digitala lösningar för bl a småmål, familjerättsliga mål och hyrestvister, har däremot fått genomslag – och nu riktar man blicken mot AI-utveckling. Liknande initiativ finns i Australien, Dubai, Portugal, British Columbia , och i Kina.
Svenska domstolar får egen AI-plattform
För svenska domstolars del tycks fokuset ligga på AI-tillämpningar för domskrivning, maskering av handlingar, notarieantagning, kommunikation m.m. Domstolsverket har tillsatt ett etikråd för AI och arbetar tillsammans med bl a Knowit för att utveckla en egen AI-plattform.
Rättsväsendet har däremot historiskt inte behandlats som ett innovationsområde i mer övergripande strategidokument. Så inte heller i digitaliserings- och AI-strategierna för de kommande åren.
Regeringen riktar dock ljuset mot krångliga myndighetskontakter, tillgång till myndighetsdata, AI som brottsverktyg, bias-problematik och möjligheten att hantera olika typer av ärenden snabbare med stöd av AI.
Fredrik Svärd
Fredrik Svärd
Fredrik Svärd
Fredrik Svärd
