Forskare: Fler domare är inte lösningen
Förra året inkom över en halv miljon mål till landets domstolar, som trots ökade anslag ofta har svårt att hålla handläggningstiderna nere.
Flera tongivande akademiker efterfrågar digitala lösningar, inte bara höjda budgetar.
- Det är inte hållbart att förlita sig på fysiska förhandlingar, menar professor Ethan Katsh, medförfattare till boken Digital Justice - Technology and the Internet of Disputes.
Fler och mer komplicerade mål
Domstolarnas utmaningar handlar inte bara om volymer. Tvisterna blir mer komplicerade och brottmålen mer resurskrävande, med fler huvudförhandlingstimmar. Regeringen har höjt anslagen för att möta behovet, men även om trenden med ökade målbalanser vänt kvarstår problem.
Sverige placerar sig konsekvent i den absoluta toppen i World Justice Projects Rule of Law-index, men hamnar först på en 11:e-plats vad gäller handläggningstider i civilrättsliga mål.
JO har de senaste åren kritiserat flera domstolar för långa handläggningstider, däribland Svea hovrätt som ska ha övergett regeringens mål om att brottmål ska hanteras inom fem månader för att istället sikta på 11. Europadomstolen har utdömt skadestånd i ett antal fall som rör långa handläggningstider, och Högsta domstolen har satt ned ett fängelsestraff med tre månader av samma skäl.
Målen fortsätter att öka i antal med ett par procent årligen, och trots ökade anslag är det frågan om domstolarna håller jämna steg - justerat för inflation ökade budgeten med drygt 11 procent mellan 2015-2025.
Frågan berör inte bara företag som väljer skiljeförfaranden för att slippa vänta i flera år på att tvister ska avgöras, eller enskilda som väntar på upprättelse. Domare larmade offentligt om arbetsbördan och arbetsförhållandena 2023:
- Situationen är ohållbar. Vi utsätter oss dessutom för allt större säkerhetsrisker och på många ställen i landet är den fysiska arbetsmiljön nedprioriterad, sade en domare då.
"Tvister är en tillväxtindustri"
Problemet är inte unikt för Sverige. I England och Wales väntar omkring 80 000 brottmål på att avgöras. Om inget görs väntas siffran stiga till 200 000 till år 2035. Globalt talas det om ett justice gap och en access to justice-kris, där den absoluta merparten av behovet av rådgivning och rättskipning går oemotsett.
För några år sedan släppte en sammanslutning av ministrar, advokater, professorer och företrädare för bl a FN en rapport på temat, där de föreslog datadrivna reformer och satsningar på innovation som åtgärder. Access to justice är numera inkluderat i FN:s hållbarhetsmål för 2030.
- Tvister är en tillväxtindustri, säger Ethan Katsh, professor emeritus vid University of Massachusetts Amherst och grundare av National Center for Technology and Dispute Resolution, NCTDR.
Regulatorisk börda, ökad komplexitet och nya typer av brottslighet är tänkbara förklaringar till utvecklingen, men Katsh och medförfattaren Orna Rabinovich-Einy pekar i boken Digital Justice - Technology and the Internet of Disputes (2017) också på dispyter kopplade till teknikutvecklingen: 3-5 procent av alla transaktioner online ger upphov till någon form av dispyt. Plattformsföretagen genererar tvister de sällan behöver ta ansvar för. Och även om domstolar kan få ner handläggningstiderna räknar de tid i månader. Kränkningar och trakasserier behöver hanteras omedelbart, menar de:
- Domstolar är långsamma, komplexa, otillgängliga och överbelastade. Juridiken är inte på väg att bli irrelevant, men lösningarna på många av de problem som genereras av vår expanderande tekniska miljö kommer inte komma från domstolarna, i alla fall inte från fysiska sådana. Både privata och offentliga aktörer kommer behöva utveckla system för onlinetvistlösning.
Katsh skisserar en utveckling mot lösningar som är kontinuerligt närvarande där interaktioner sker. Digitala och förebyggande, inte bara manuella och reaktiva. Stora mängder data kan bl a användas för att ställa prognoser om utfall som antingen kan bli styrande direkt, eller användas för uppgörelser utan fysiska förhandlingar. Och han tror att marknaden blivit mer mottaglig för sådana lösningar:
- Folk förväntar sig i ökad utsträckning att interaktioner med offentliga aktörer ska likna de de har med privata. Tilliten till maskiner har ökat, och konsumenter är vana vid de ODR-lösningar som används av e-handelsföretag.
När tekniken blir en del av processen
Katsh ser tekniken som en fjärde part i rättsprocessen, ett komplement till mänskligt omdöme snarare än ett substitut. Richard Susskind, författare till bl a Online Courts and the Future of Justice (2018), delar synsättet och vill reformera domstolsprocessen - men förordar en differentiering av ärenden för att kunna avlasta människor och låta dem fokusera på komplexa mål.
Professor Amy J Schmitz och Colin Rule, tidigare ansvarig för Ebays och Paypals tvistlösningssystem och medgrundare av Modria, instämmer i att traditionella domstolar är för dyra och för långsamma för små mindre konsumenttvister. I The New Handshake: Online Dispute Resolution and the Future of Consumer Protection diskuterar de hur den "fjärde parten" formar tvister och avgör vad som är relevant. För att skapa transparens och legitimitet föreslår de ett konsortium bestående av konsumentorganisationer, näringsliv och NGO:s, med ICANN-modellen som förebild.
Kritiker som Ayelet Sela, assistant professor vid Bar-Ilan University, menar att detta innebär ett skifte mot praktiska lösningar snarare än rättvisa i vidare mening och att rättssäkerhetsvärden kan gå förlorade. De pekar också på bristen på transparens när tvistlösning flyttas från offentlig sektor och mänskligt förnuft till privata aktörers tekniska plattformar.
John Tasioulas, professor och tidigare director vid Institute for Ethics in AI vid Oxfords universitet, står för ett mer återhållsamt perspektiv där juridiken är mer än bara ett utfall. Han menar att processen har ett värde i sig och att möjligheten att bli hörd av en annan människa är en rättighet. Därtill menar han att mänskligt omdöme behövs för att tillämpa principer i komplexa situationer.
Så resonerar akademin - vad görs i praktiken?
Den typ av datadrivna, halv- eller helautomatiserade system Katsh, Susskind och Justice Task Force efterfrågar har funnits och använts länge - i e-handeln och i datorspel.
Colin Rule (se ovan) var med och utvecklade Ebay:s tvistlösningssystem, som idag hanterar miljontals dispyter årligen. Ur det systemet växte företaget Modria, som försökt anpassa modellen med diagnoser, förhandling förslag och ”skiljedomar” för enklare tvister i andra sammanhang.
Spelutvecklare har försökt involvera människor, men tycks röra sig mot automatiserade beslut. League of Legends började med tribunaler där användare fick säga sitt om toxiska beteende, kränkande språk m.m. Företaget gick så småningom över till ett helt automatiserat system för att få ner ”handläggningstiderna” från dagar till minuter, och för att göra utfallen mer konsekventa.
Modrias teknik användes i pilotprojekt i domstolar under pandemin, men det tycks ha stannat av. Det har också arbetet med EU:s ODR-plattform, som lades ner på grund av bristande användning. Det kanske mest ambitiösa projektet, England och Wales lösningar för bl a småmål, familjerättsliga mål och hyrestvister, har däremot fått genomslag – och nu riktar man blicken mot AI-utveckling. Liknande initiativ finns i Australien, Dubai, Portugal, British Columbia och i Kina. Och i USA har American Arbitration Association nyligen lanserat en AI-medlare och en simulator.
Den svenska regeringen har historiskt inte haft samma sense of urgency när det gäller digitalisering och innovation inom rättsväsendet. Jag lyfte frågan i en debattartikel för tio år sedan, och diskuterade då också frågan med dåvarande digitaliseringsministern i ett panelsamtal.
Digitaliserings- och AI-strategierna för de kommande åren innehåller inte mycket nytt, men de riktar ljuset mot krångliga myndighetskontakter, tillgång till myndighetsdata, AI som brottsverktyg, bias-problematik och möjligheten att hantera olika typer av ärenden snabbare med stöd av AI.
"Sveriges domstolar har stora kliv att ta"
För svenska domstolars del ligger fokuset på AI-tillämpningar för domskrivning, kvalitetskontroll, maskering av handlingar, notarieantagning, kommunikation och andra administrativa stöd. Flera företrädare för domstolar bekräftar också att det finns en utbredd användning av kommersiella modeller som ChatGPT och Claude bland domare.
- För mig är det uppenbart att Sveriges domstolar har stora kliv vi måste ta, och jag känner en viss brådska, sade Domstolsverkets generaldirektör Mikael Forsgren vid ett seminarium i Stockholm i mars.
Domstolsverket har nu tillsatt ett etikråd för AI och arbetar tillsammans med bl a Knowit för att utveckla en egen AI-plattform. Men det finns begränsningar i form av dataskyddsregler och ekonomiska ramar. Domstolsverket har idag inte möjlighet att träna egna verktyg på domstolars data, och enligt Forsgren är det också svårt att bygga och skala upp verktyg som kan konkurrera med kommersiella tjänster.
Utan moderna AI-verktyg blir det svårt att rekrytera domare, menar han. Och ytterst handlar det om mer än teknik och effektivisering:
- Det är inte en teknikfråga, det är en fråga om rättssäkerhet. När parter kommer med AI-verktyg kan inte vi sitta med gåspenna.
Fredrik Svärd
Fredrik Svärd
Fredrik Svärd
Fredrik Svärd
